Äntligen...

...börjar det bli bättre! Känslan av att gå som i sirap varje morgon och tvinga kroppen framåt har slutat. Morgonpromenaderna verkar inte lika hotfulla och det tar inte lika lång tid att styra upp morgonens sysslor nu när musklerna verkar lyda igen. Allting känns lite lättare att ta itu med och för det mesta går jag runt med en, på något sätt, harmonisk känsla i kroppen.

Jag måste dock påpeka att det är fortfarande jobbigt när något i schemat ändras. Det verkar inte lönt att påbörja något nytt, annat än småsaker, även om det är 3 timmar kvar till det jag ska göra. Om något försvinner ur planeringen är det svårt att komma på något nytt att göra och att motivera sig till det, men jag märker ändå att det blir lättare.

Och det är bra så här vid kursbytet. Efter den förra kursen blev det en massa rester kvar eftersom det var mycket jag inte tog tag i överhuvudtaget, men det kommer nog lösa sig nu.
Att jag ens skriver lite då och lite då, sitter med datorn försöker fokusera på bestämda tider, gärna med någon mer, känns riktigt bra. Jag blir stolt över varje stycke jag skrivigt även om det just nu kan ta upp till en hel eftermiddag att skriva ett enda.

Lite andra glada nyheter är att jag har med hjälp av min goda väninna Ylva äntligen beslutat att åka till Italien! Jo, nu är biljetterna bokade och vi ser fram emot Bologna i början på Mars. En fantastisk sak att se fram emot lagom till våren! : )